fredag 31 oktober 2014

Vad vet vi egentligen?


Varje dag när jag går från tåget till bussen så sitter hon där vid övergångsstället.
Hon sitter lutad mot en låg mur med bylsiga kläder och nu senast med en filt om kroppen.
Tror jag, för i ärlighetens namn så tittade jag ju inte så noga.
Hon sträcker vänligt upp muggen och tittar bedjande på oss som går förbi.
Ingenting vet jag om kvinnan som sitter här.
Det talas mycket om tiggarna.
Att de alla är organiserade av någon farlig organisation.
Att de snyltar på vår välfärd.
Om vi kan skyller vi gärna allt vårt eget elände, det vi tycker är farligt eller läskigt på det som är främmande och okänt.
Och vi har väldigt svårt att tänka oss att vi själva skulle kunna hamna i samma situation.
Men bakom varje människa finns en egen historia.
Ett livsöde som är värt att uppmärksamma.
Om denna kvinnan känt att hon haft ett annat, bättre val än att sitta här och tigga, så tror i alla fall jag att hon hade valt det.
För som någon tidigare sagt, om det vore så lukrativt, fantastiskt och bra att sitta och tigga i kylan, mörkret, regnet, då skulle väl vi alla göra det. Eller i alla fall så många fler.
Om denna kvinnan hade samma möjligheter som jag, att bo i ett hus i ett land med utbygd välfärd, all gå till ett välavlönat arbete fem dagar i veckan, få tillbringa helger och kvällar med sina barn, så tror jag inte hon hade valt att sätta sig där hon nu sitter.
Är hon hungrig?
Är hon trött?
Hur ser hennes familjesituation ut?
Var är hennes nära och kära?
När träffade hon dem senast?
Vad vet vi egentligen?
Varför stannar vi inte upp och frågar?
Varför ser vi henne inte i ögonen?
Ger henne lite vänlig, mänsklig värme och medmänsklighet.
Är det för att genom att göra det så känns vår egen lycka och välgång inte lika bra längre.
Vi blir påminda om världens orättvisor.
Att vissa inte lever i samma trygghet som vi själva.
Att vi gör för lite och dömmer för fort.
För att vi vet så lite och kvinnan som sitter på trottoaren och tigger...

Aktiviteter


Knyta en sko.
Läsa en tidning.
Lyssna på musik.
Surfa, blogga.
Uppdatera en stauts.
Läsa en annan.
Titta på TV.
Läsa en bok.
Stirra ut i tomma intet.
Fundera, grubbla.
Prata med någon tvärs över gången.
Skriva en dikt.
Mycket kan man göra på tåget hem.
En fredagkväll.
Sista dagen på arbetsveckan.
Sista dagen i månaden.
En mörk höstkväll på det färgglada tåget.
En mörk kväll i år.

Ritualer


Jag går på bussen.
Sträcker fram busskortet mot aväsaren.
Det blippar till.
Jag tar en Metro-tidning.
Scannar av passagerarna för att se om där är någon jag känner.
Scannar av bussen efter lediga platser.
Går fram till den valda platsen.
Tar av handväska och ryggsäck.
Lägger ner mössa, handskar och reflexväst i handväskan.
Ställer väskorna på plats på golvet nedanför sätet där jag ska sitta.
Tar av jackan och hänger upp den på en krok inne vid fönstret.
Sätter mig ner.
Och till sist tar jag på bältet och är redo för ännu en färd in i det okända.

I väntan vid en busshållplats


Det är tidig morgon
Lamporna på cykeln fick tändas
Det duggar lätt
Nu står jag här i väntan på bussen
Som ska ta mig till mitt arbete
I staden bredvid
Vi är många i detta landet
Som stiger upp i ottan
Klär på oss
Gör oss redo
För ännu en dag på jobbet
För ännu en dag ståendes vid hållplatsen
I väntan på bussen

onsdag 29 oktober 2014

Vår trädgård, min passion


Min passion för vår trädgård
växer sig starkare för varje år.
Det finns ingen utstakad plan,
ingen färdig tanke.
Det blir som det blir.
Ibland köper jag en massa växter på rea.
Då kan det vara svårt att veta var de ska bo.
Då kan det tänkas att ännu en bit av gräsmattan ryker,
som så många gånger förrut.
Eller så har vi klippt lite träd och krattat ihop lite äppelkart.
Detta kan då bli början på en kulle som får prydas av bambu.
En bambu som flyttats från ett ställe som var mindre lämpligt.
En pergola blir byggd då björbärstillväxten tagit fart och behöver något att klättra på.
Så håller vi på när vi formar vår trädgård.
Utan mål och mening men med mycket glädje och ibland också frustration.
En trädgård kräver tålamod.
Tålamod vid anläggning och tålamod vid tillväxt.
Jag går här och funderar medan jag vattnar och gräver, plockar och pysslar.
Trädården är min passion.
Det är här jag är som lyckligast.
När jag får plocka bland blommor och bär, odlat och självsått,
då mår jag som bäst.
I vår trädgård, min stora passion.