Då satte jag mig i TV-soffan och slog på Säsong 1, avsnitt 1. Och därefter följde avsnitt två och tre och fyra och fem och sex under nästföljande dagar. Nu är jag fast och om det är för evigt får väl framtiden utvisa. Men jag är beroende! Vill bara se mer och mer.
En otroligt köttig serie som jag inte kan förstå att jag gillar. Halvblundar under delar av vissa avsnitt. Men blir upprörd och exalterad vid varje avsnitts cliffhanger. Vågar knappt söka info om vem skådespelarna är med risk för att det ska avslöjas att de redan dött i serien, i avsnitt jag ännu inte sett. Det är svårt att låta bli att dra paralleller till primitiva krigare som härjar i dagens värld lite längre söderöver. Förfasas över att vi sitter här och njuter av spänningen i TV-soffan när liknande fasor förekommer i vår närhet, i verkligheten. För världen pågår här och nu och den går inte att skämta bort att den bara är på film och att det inte sker längre.
Men detta inlägg skulle eg. inte bli drivet åt detta hållet utan mest vara en fundering kring hur snabbt man kan dras in i något. Som en enkel liten TV-serie. Som många innan jag har blivit uppslukade och beroende av. Och att vi inte alltid vet vad det är som kommer sluka oss nästa gång, när vintern kommer.
(Skrivet den 8 december 2014)
Bilden föreställer "Muren / The wall" och om man är uppmärksam kanske man kan se Jon Snow klättra på den. ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar