Jag vågade anmäla mig tiill ett lopp med det avskräckande namnet Sankt Hans Extreme. Jag valde dock light versionen på 5 km och inte normal på 10 km och inte hellre Ultra som är hur långt du hinner på 6 timmar. För er som inte vet är Sankt Hans backar en gammal soptipp, numera strövområde, i Lund med väldigt många backar.
Hur gick det då?
Jo, jag njöt i fulla drag.
Fördelen med att vara sist i 5 km loppet var att jag kunde:
1) Känna mig som jag var först med världens försprång.
2) Låstsas att jag var en ultra löpare som sprungit länge - därav den långsamma farten.
3) Kunde sjunga högt utan att störa för många.
4) Hoppa, skutta och dansa lite när jag kände för det.
5) Passa på att ta foto på toppen.
6) Småprata med de arrangörer som visade vägen när jag passerade.
7. Orkade köra slalom-intervallöpning uppför en backe mellan massa 10 km löpare för att kolla om killen som jag kände igen bakifrån var den jag trodde.
Mitt mål med att genomföra ett lopp och inse att det inte är farligt att komma sist, infriades och jag hade en toppenkväll. Jag tog inte ut mig, sparade på knän, ben, senor, ledor och ingen träningsvärk efteråt. Kanon med andra ord.
Med detta vill jag ha sagt: Våga du också utmana dig själv! Trots att omgivningen säger att det blir svårt eller jobbigt så kan det vara helt annorlunda för dig helt beroende på vilka förväntningar du sätter upp för dig. Du lever Ditt liv och Du bestämmer hur du ser på det som händer och sker. Lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar